Jag och sambon har haft samtal här hemma, vi har pratat allmänt om denna flyt-perioden jag har nu.. tiden efter operationen. Han säger gång på gång till mig.. "Du har varit så duktig med flytande föda" jag hade inte klarat av det tillägger han. Han stöttar mig till 100 % något som jag uppskattar. Jag var ju överviktig redan första gången jag träffade han, men det bekom han inte.. som han har sagt hela tiden, jag blev inte kär i skalet, utan människan som finns innuti.

Barnen... de stöttar mig till 100 % med, de ser verkligen fram mot att jag skall bli smalare. De har ju alltid haft en överviktig mamma, de har bara sett mig på kort då jag var smal. Omgivningen för övrigt, de stöttar mig, de har en massa frågor.. Aldrig att någon har sagt något illa, sedan om de har tänkt något annat vet jag absolut inget om. I själva verket så skiter jag i det i såfall, för jag är bestämd. Jag skall genomföra detta och jag skall klara mitt mål. Med detta så skall jag ta mig till sängen.. Känns att denna kropp behöver lite sömn nu. 

Precis så mycket får jag i mig varje dag. 4 påsar modifast om dagen blir ca 1 liter, 3 liter går åt till kaffe, vatten, fettfri buljong. Kanske inte så konstigt att det "kluckar" i magen när man går  Och heller inte så konstigt att man inte känner hunger.

Och heller inte så konstigt att man är tvungen att gå på toa jämnt och ständigt.

Modifast potatis & purjolöksoppan klarar jag bara inte av längre.. *blää* jag får verkligen kväljningskänslor när jag dricker den. Nu är den även slut här hemma så någon mer sådan kommer inte in i detta hemmet. *bestämd*

Rätt kul att blogga.. Man får ut sig så mycket inom sig, man träffar på härliga andra människor som även de bloggar... Funderar, kanske skulle ta och säga upp mig och börja blogga på heltid ? Nja.. även om jag skulle vilja så tror jag inte att jag kan försörja mig och familjen på det *tyvärr* Sedan tror jag nog att ämnena / tankarna skulle ta slut någon gång med. Och det är ju så att så länge man har kul med att blogga, det är då man har tankarna fria.

Nu har jag ju något att skriva om, något som verkligen intresserar mig, det är oxå en fördel när man skall blogga.. annars är det lätt hänt att det bara blir en massa struntbloggeri, nåja, det kan ju bli lite av det med ibland i perioder.

Skrivandet har alltid betytt en massa för mig.. jag har sedan jag var yngre skrivit och skrivit så fingrarna blöder. Ja nu fanns ju inte teknikens under när jag var yngre, då fick det bli papper & penna. Som dessutom var mer besvärligt sätt att skriva med allt suddande och kladd överallt.

Man får tacka för tekniken... för internet och möjligheten att kunna blogga!

Med en snabb viktras så följer det även med att man fryser en massa, det kan jag ju säga att jag gör... Så mycket så jag har på mig pyjamas på nätterna, normalt sett brukar jag annars sova utan. Inte nog med det, jag har ett par tjocka sockar som är ulliga och lena. Dessa har jag med på mig.

Mina händer & fötter 
är de som är mest utsatta, 
de är iskalla.

Man ser ju iofs ganska rolig ut då man skall lägga sig, sambon skrattar varje kväll åt mig. Men vad gör det, det bjuder jag på :) Jag har alltid varit en frusen person annars med. Trots min övervikt så svettas jag aldrig. Rätt mysko va, för det är ju bra att svettas, ja då inte mycket med det skall ju ut. Bara att inse att jag har taskig blodcirkulation i kroppen.

Lite segt här på bloggen.. Men det kanske brukar vara det runt 24 på natten.. Tänkte ta mig ett sista inlägg före sängen, det är ju trots allt en nya dag som väntar mig. OCH faktiskt en dag närmare operationen.

Finns de som har frågat när det sker och här kommer svaret:

Operationen sker den 5/11 alltså på Måndag! Operationsmetod: GBP = Gastric By Pass.

Då har jag innan operation gått på flytande föda i tre veckor, med endast ca 800 kcal om dagen. Det har gått förväntansfullt bättre än vad jag trodde från början. Denna tiden har känts otroligt lång. Men det brukar ju vara så när man väntar på något. Egentligen är ju dessa tre veckor inget mot min långa väntan sedan remisen skickades iväg (september 2005)

Nu är det dags för att stoppa tummen i munnen och krama om kudden.

God Natt

OCH

Sov Gott

Om man nu skall gå efter vikttabeller om hur mycket jag skall väga med min längd, så skall jag enligt den gå ner 61 kg. När man ser dessa kilon skrivet så får man nästan ångest.... Ja jag har en massa övevikt. Jga har kommit till det läget där jag inser att detta är INTE bra, detta måste göras något åt.

Visst jag har sett detta innan, men jag har bara inte orkat att ta itu med vikten till 100 % Nu gör jag det.... Nu tar jag mig min sista utväg: Viktoperation!

Jag skäms inte... Jag är en kvinna med ett starkt självförtroende och har ett arbete som jag faktiskt orkar sköta, jag har en massa vänner och jag har ett underbart liv. Förutom min vikt, jag har iofs inte haft några problem med vikten... Jag har bra blodtryck, bra kolestrolvärden, ej ond rygg eller knän osv.

Men jag vet med mig själv att jag kommer att få stora problem om jag inte tar mig i kragen.61 kg.... Mitt mål är inte att bli trådsmal, eller fotomodell, mitt mål är att leva ett hälsosammare liv. Jag riktar mer in mig på runt 50 kg, för jag är den som tror att dessa tabeller är för snålt tilltagna. Fast det återstår att se när jag hamnar där.

Just nu är läget 61 - 5 = 56 kvar att gå ner!

Måste bara berätta om en bekant till mig, inte så att vi umgås privat.. men vi känner varandra och vi brukar stå och småtjattra då och då när vi träffas. Denna tjejen är överviktig, inte så lite heller. Jag kan känna mig smal jämnförbart med henne. När jag hade fått mitt remiss inskickad ang en viktoperation så träffade jag denna bekanta som vi kan kalla P.

P hade jag inte sett på ett bra tag.. och när jag nu fick se henne en tidig morgon så såg jag att hon hade gått ner en massa i vikt.. WoW.. P du har ju gått ner en massa i vikt säger jag till henne. Hon svarar så glatt över sitt nya liv och förklarar att hon har gjort en viktoperation, och med den hade hon gått ner 60 kg.

Jag tyckte detta var underbart för hennes skul och jag berättade för henne att min remiss hade skickats iväg några dagar tidigare. Hon berättade för mig om en episod som hände inne på Lindex... Hon hade blivit bjuden på kalas och ville då ha lite nya kläder på sig då inget av det hon hade inte passade henne. Inne på Lindex hittade hon en kavaj som passade henne perfekt.

När hon stid där i affären så höll hon på att bryta ihop.. Hon började gråta hysteriskt och alla tittade på henne, hon kunde bara inte sluta. Biträdet som jobbade där kom fram och frågade henne... Vad är det som har hänt ?

P svarar..... Ursäkta, men jag kan inte hjälpa det. Jag har nu här hittat en kavaj som passar mig och detta är min allra första kavaj som jag äger. Och sedan förklarade hon för biträdet att hon har genomgått en viktoperation.